Arbetstid och återhämtning som arbetsmiljörisk
Arbetsgivaren måste bedöma hur arbetstidens förläggning påverkar hälsan även när arbetstidslagens miniminivåer följs, med särskilt fokus på återhämtning.
Arbetstidslagen är inte hela arbetsmiljöbedömningen
Även när ett arbetstidsschema håller sig inom de numeriska gränserna i arbetstidslagen kan arbetstidens förläggning skapa risk för ohälsa. AFS 2023:2, 2 kap. 9 § kräver därför att arbetsgivaren vidtar de åtgärder som behövs för att motverka att arbetstidens förläggning leder till ohälsa.
Arbetsmiljöverkets allmänna råd pekar ut skiftarbete, nattarbete, delade arbetspass, stor omfattning av övertid, långa arbetspass och långtgående möjligheter att arbeta på olika tider och platser med förväntningar på ständig nåbarhet som exempel på arbetstidsförläggning som kan medföra risker.
Återhämtning ska bedömas praktiskt
Arbetsgivaren bör särskilt uppmärksamma arbetstagarnas möjligheter till återhämtning. Det räcker därför inte alltid att kontrollera om dygnsvila eller veckovila formellt har uppnåtts. Hur schemat faktiskt fungerar över tid, hur belastande arbetet är och hur ofta arbetstagaren får ostörd återhämtning kan behöva ingå i riskbedömningen.
Schemaläggning ska in i det systematiska arbetsmiljöarbetet
När arbetstidsupplägg ändras ska arbetsgivaren enligt AFS 2023:1 bedöma riskerna med den planerade förändringen. Om riskerna inte kan undanröjas direkt ska de hanteras med åtgärder och vid behov handlingsplan.
Praktiska åtgärder kan vara ändrad bemanning, färre långa pass, minskad övertid, ändrade skiftrotationer, tydligare gränser för tillgänglighet eller bättre möjlighet till pauser och återhämtning. Vilken åtgärd som krävs beror på riskerna i den konkreta verksamheten.