Kostnader i betalningsföreläggande hos Kronofogden
Kostnader i ett betalningsföreläggande är lagreglerade. Kronofogden prövar kostnadsyrkandet och 48 § begränsar vilka kostnader som kan fastställas.
Ett utslag kan även omfatta processkostnader
Om Kronofogden meddelar utslag ska svaranden enligt 46 § lagen om betalningsföreläggande och handräckning som huvudregel ersätta sökandens kostnader i målet, om sökanden inte har inlett förfarandet i onödan.
Det betyder att ett ursprungligt skuldbelopp kan öka med ersättningsgilla processkostnader. Kostnadsfrågan är dock reglerad och inte fri för sökanden att bestämma.
Lagen begränsar vad som kan ersättas
48 § anger att ersättning till sökanden får avse eget arbete med anledning av målet samt arvode till ombud eller biträde. Ersättningen ska vara skälig och får endast om särskilda skäl finns bestämmas till högre belopp än 380 kronor i mål om betalningsföreläggande. Bestämmelsen tillåter dessutom vissa specificerade kostnader, bland annat ansöknings- och expeditionsavgifter samt under vissa förutsättningar registreringsbevis, delgivning, översättning och ett större antal kopior.
Kronofogden granskar kostnadsyrkandet
49 § anger att Kronofogden självmant prövar storleken på kostnadsersättningen enligt 46 och 47 §§. 50 § sätter ytterligare en gräns: annan kostnadsersättning än den som följer av 46–48 §§ får inte fastställas i målet hos Kronofogden.
Skilj på olika kostnadsslag
Inkassokostnader före ansökan och kostnader i själva betalningsföreläggandet regleras delvis av olika bestämmelser. Kontrollera därför varje post mot rätt regel i stället för att bedöma endast totalsumman.