Betalningsföreläggande hos Kronofogden: grunderna
Betalningsföreläggande hos Kronofogden kan användas för en förfallen penningfordran. Ansökan måste specificera kravet och svaranden får möjlighet att bestrida.
Ett förenklat förfarande för förfallna penningkrav
Lagen (1990:746) om betalningsföreläggande och handräckning låter Kronofogdemyndigheten pröva vissa yrkanden om fullgörelse. Enligt 2 § får betalningsföreläggande avse en penningfordran som är förfallen till betalning och där förlikning är tillåten.
Ansökan måste identifiera kravet
Ansökan ska vara skriftlig. Enligt 10 och 11 §§ ska sökanden ange yrkandet och grunden, fordringens belopp, förfallodag och den ränta som begärs. För högre dröjsmålsränta än vad som följer av räntelagen krävs uppgift om grunden för ränteyrkandet.
Svaranden får möjlighet att yttra sig
Om ansökan tas upp ska svaranden enligt 25 § föreläggas att yttra sig inom viss tid från delgivningen. Tiden får utan särskilda skäl inte vara längre än två veckor. Föreläggandet ska enligt 26 § upplysa om att målet kan avgöras även utan svar och att ett bestridande bör ange skälen.
Utslag om kravet inte bestrids i tid
42 § anger att Kronofogdemyndigheten ska meddela utslag i enlighet med ansökan om svaranden inte bestrider i rätt tid. Om bara en del bestrids kan utslag meddelas för den obestridda delen.
Betalningsföreläggande avgör inte automatiskt en verklig tvist
Om svaranden bestrider kan frågan, under lagens förutsättningar och efter sökandens begäran, lämnas över för fortsatt prövning. Gäldenären bör därför inte ignorera ett föreläggande bara för att samma skuld tidigare bestridits mot borgenären eller inkassobolaget.
Praktiskt
Sökanden bör kontrollera att fordringen är förfallen, specificerad och dokumenterad innan ansökan. Svaranden bör läsa delgivningen direkt, kontrollera fristen och bestrida skriftligt om kravet helt eller delvis är fel.