Vad är ett distansavtal enligt svensk konsumenträtt?
Ett distansavtal ingås inom ett organiserat system för distansförsäljning och med kommunikation uteslutande på distans. Klassificeringen påverkar bland annat informationskrav och ångerrätt.
Ett distansavtal kräver mer än att parterna befinner sig på olika platser
Enligt 1 kap. 2 § lagen (2005:59) om distansavtal och avtal utanför affärslokaler är ett distansavtal ett avtal som ingås inom ramen för ett av näringsidkaren organiserat system för att träffa avtal på distans, där kommunikationen uteslutande sker på distans. Typiska exempel är köp i webbshop, app, telefonförsäljning och vissa beställningar via e-post.
Enstaka distanskontakt behöver inte räcka
Att ett företag vid ett enstaka tillfälle accepterar en beställning via telefon eller e-post betyder inte automatiskt att avtalet faller inom lagens definition. Det organiserade systemet är en del av bedömningen. Samtidigt kan andra konsumentskyddsregler gälla även om just distansavtalslagen inte gör det.
Avtal utanför affärslokaler är en separat kategori
Lagen skyddar också konsumenter när avtal ingås utanför näringsidkarens affärslokal, exempelvis i konsumentens bostad under vissa förutsättningar. Definitionen omfattar dessutom vissa avtal som ingås i affärslokalen direkt efter att konsumenten kontaktats utanför lokalen.
Klassificeringen styr informationskrav och ångerrätt
Om avtalet omfattas av lagen aktualiseras detaljerade informationskrav och, i många fall, 14 dagars ångerrätt. Därför bör både företag och konsument dokumentera hur kontakten började, vilka kommunikationsmedel som användes och när avtalet blev bindande.