Dröjsmålsränta på skuld: när börjar räntan löpa?
Om förfallodagen är bestämd löper dröjsmålsränta normalt från förfallodagen. Annars krävs vanligtvis ett specificerat krav och 30 dagar. Den lagstadgade nivån är referensräntan plus åtta procentenheter.
Förfallodagen avgör ofta startpunkten
Räntelag (1975:635) innehåller huvudregler om ränta när inget annat följer av avtal eller särskild lag. Om förfallodagen är bestämd i förväg anger 3 § att ränta på fordringen löper från förfallodagen.
Utan bestämd förfallodag krävs normalt ett betalningskrav
När förfallodagen inte är bestämd i förväg gäller 4 §. Ränta börjar då normalt löpa 30 dagar efter att borgenären har skickat en räkning eller på annat sätt framställt krav på ett bestämt belopp och angett att utebliven betalning medför skyldighet att betala ränta. Gäldenären är inte skyldig att betala ränta för tid innan kravet kommit honom eller henne till handa.
Den lagstadgade dröjsmålsräntan är referensräntan plus åtta procentenheter
Enligt 6 § är dröjsmålsräntan i de vanliga 3- och 4-§-fallen den vid varje tid gällande referensräntan enligt 9 § plus åtta procentenheter. Referensräntan fastställs för varje kalenderhalvår, vilket innebär att ett gammalt fast procenttal inte bör återanvändas utan ny kontroll.
Avtal och konsumentskyddsregler kan ändra bedömningen
Räntelagen är i stor utsträckning dispositiv, men konsumentlagstiftning kan begränsa vilka ränte- och kostnadsvillkor som får användas. För konsumentkrediter finns dessutom särskilda räntetak. Kontrollera därför skuldtypen innan den vanliga räntelagsberäkningen används.