Inneboende eller andrahandsuthyrning: vad är skillnaden?
En inneboende hyr del av bostaden medan förstahandshyresgästen faktiskt bor kvar. Självständigt brukande kan i stället vara tillståndspliktig andrahandsuthyrning.
Den avgörande frågan är självständigt brukande
Skillnaden mellan inneboende och andrahandsuthyrning handlar inte främst om vad avtalet kallas. Enligt 12 kap. 39 § jordabalken är upplåtelse till någon annan för självständigt brukande en andrahandsupplåtelse som normalt kräver samtycke eller tillstånd.
När förstahandshyresgästen bor kvar
Sveriges Domstolar beskriver en inneboende som en person som hyr en bestämd del av en lägenhet av den som bor i resten av lägenheten. Om förstahandshyresgästen faktiskt bor kvar och den andre inte har självständig dispositionsrätt över bostaden är det normalt fråga om inneboende.
Om förstahandshyresgästen inte använder bostaden tillräckligt
39 § andra stycket innehåller en viktig presumtion: om bostadshyresgästen inte använder lägenheten som bostad i beaktansvärd utsträckning ska en upplåtelse av hela eller delar av lägenheten alltid anses vara för självständigt brukande. En påstådd inneboendelösning kan därför juridiskt bli andrahandsuthyrning.
Även inneboende omfattas av begränsningar
41 § anger att hyresgästen inte får inrymma utomstående personer i en omfattning som hyresvärden inte skäligen ska behöva godta. Bedömningen tar bland annat hänsyn till hur många som bor i lägenheten, boendets längd, risken för störningar och om fastighetsförvaltningen försvåras eller fördyras.
Dokumentera det faktiska boendet
Vid tvist väger verkliga förhållanden tungt: vem bor där, vem har tillgång till vilka delar, hur länge, och använder förstahandshyresgästen bostaden som sitt hem? Ett kontraktsnamn kan inte ersätta de faktiska omständigheterna.