Kostnadstak för konsumentkrediter och tak för uppläggningsavgift

Kostnadstaket innebär för många konsumentkrediter att kreditkostnader, dröjsmålsränta och vissa inkassokostnader tillsammans inte får överstiga kreditbeloppet. Uppläggningsavgiften har dessutom ett separat tak.

Kreditens kostnader får normalt inte överstiga kreditbeloppet

19 b § konsumentkreditlagen innehåller ett kostnadstak. För krediter som omfattas får kostnaderna inte överstiga ett belopp motsvarande kreditbeloppet. För kontokredit beräknas taket enligt lagens särskilda regel med utgångspunkt i varje enskilt utnyttjande.

Fler poster räknas in än bara vanlig ränta

I kostnadstaket räknas kreditkostnader, dröjsmålsränta och kostnader enligt lagen (1981:739) om ersättning för inkassokostnader m.m. När en ny närstående kredit helt eller delvis finansierar återbetalning av den gamla kan även kostnader från den befintliga krediten behöva räknas med enligt 19 b §.

Uppläggningsavgiften har ett separat tak

19 c § anger att den del av kreditkostnaden som avser uppläggningsavgift inte får överstiga en procent av det prisbasbelopp som gällde när kreditavtalet ingicks. Eftersom prisbasbeloppet ändras mellan år ska rätt års nivå användas i stället för ett permanent kronorbelopp.

Undantag måste kontrolleras

19 b § innehåller särskilda undantag för vissa kontokrediter som huvudsakligen avser kreditköp och för vissa små kreditköp. Bostadskrediter är också undantagna från 19 b och 19 c §§ genom lagens tillämpningsbestämmelser. En korrekt beräkning börjar därför alltid med att klassificera krediten.

Sverige