Kränkande särbehandling på jobbet: arbetsgivarens rutiner och ansvar

Arbetsgivaren ska förebygga kränkande särbehandling, tydligt markera att den inte accepteras och ha kända rutiner för rapportering, hantering och snabb hjälp.

Kränkande särbehandling är en arbetsmiljöfråga

AFS 2023:2 definierar kränkande särbehandling som handlingar riktade mot en eller flera arbetstagare på ett kränkande sätt som kan leda till ohälsa eller till att arbetstagare ställs utanför arbetsplatsens gemenskap. Begreppet är arbetsmiljörättsligt och ska skiljas från diskrimineringslagens trakasseribegrepp, som kräver koppling till en diskrimineringsgrund, samt sexuella trakasserier som har en egen definition.

Arbetsgivaren ska klargöra att beteendet inte accepteras

Enligt 2 kap. 10 § AFS 2023:2 ska arbetsgivaren tydliggöra att kränkande särbehandling inte accepteras och vidta åtgärder för att motverka förhållanden i arbetsmiljön som kan ge upphov till sådan behandling. Riskfaktorer kan bland annat vara konflikter, brister i arbetsfördelning, hög arbetsbelastning, dåliga samarbetsförutsättningar eller otydliga förändringsprocesser.

Det ska finnas kända rutiner

11 § kräver rutiner som anger vem som tar emot information om kränkande särbehandling, vad mottagaren ska göra och hur informationen ska hanteras samt hur och var utsatta snabbt kan få hjälp. Rutinerna ska vara kända för alla arbetstagare.

Arbetsmiljöreglernas fokus är att förebygga ohälsa och hantera risker. De är inte i sig ett system för att fastställa individuell skuld eller besluta om ekonomisk kompensation. Om beteendet samtidigt har samband med exempelvis kön, etnisk tillhörighet, funktionsnedsättning, religion, sexuell läggning eller ålder kan även diskrimineringslagen bli relevant.

En arbetsgivare bör agera skyndsamt, säkra stöd till den utsatta, bedöma arbetsmiljöriskerna och se till att den som utreder har tillräcklig kompetens och kan agera opartiskt.

Sverige