Sakliga skäl för uppsägning enligt LAS

En arbetsgivare måste ha sakliga skäl för uppsägning enligt 7 § LAS. Guiden förklarar arbetsbrist, personliga skäl, omplacering och kollektivavtal.

Arbetsgivaren behöver sakliga skäl

7 § LAS anger att en uppsägning från arbetsgivarens sida ska grunda sig på sakliga skäl. Lagen anger två huvudkategorier: arbetsbrist och förhållanden som hänför sig till arbetstagaren personligen.

Begreppet är inte en fribiljett att säga upp någon så snart en arbetsgivare kan ange ett skäl. Hela regelverket måste följas, inklusive omplaceringsskyldighet där den är relevant, procedurregler, eventuell MBL-förhandling och ett tillämpligt kollektivavtal.

Omplacering

En uppsägning är enligt 7 § inte grundad på sakliga skäl om det är skäligt att kräva att arbetsgivaren bereder arbetstagaren annat arbete hos sig. Omplaceringsbedömningen är därför central både vid arbetsbrist och i många personliga fall.

Arbetsbrist och personliga skäl är olika processer

Arbetsbrist handlar typiskt om verksamhetsrelaterade skäl och aktualiserar bland annat turordning och företrädesrätt till återanställning. Personliga skäl kräver i stället en noggrann bedömning av arbetstagarens förhållanden och särskilda underrättelse- och varselregler.

Kollektivavtal kan påverka bedömningen

2 c § LAS gör det möjligt för vissa centrala kollektivavtal att bestämma vad som ska anses utgöra sakliga skäl och hur omplacering ska bedömas inom lagens ramar. Kontroll av kollektivavtal är därför nödvändig.

En uppsägning är en högriskåtgärd med möjliga krav på ogiltighet och skadestånd. Innan beslut bör arbetsgivaren dokumentera grunden, omplaceringsutredningen och processen. Arbetstagare bör agera snabbt eftersom arbetsrättsliga tidsfrister kan vara korta.

Sverige