Samtycke från anställda enligt GDPR: när fungerar det?
Arbetsgivare kan normalt inte luta sig på samtycke för behandling av anställdas personuppgifter eftersom beroendeställningen gör frivilligheten svår att säkerställa.
Samtycke är normalt en svag grund i anställningsförhållanden
GDPR kräver att ett samtycke är frivilligt, specifikt, informerat och otvetydigt. I ett anställningsförhållande står arbetstagaren typiskt i beroendeställning till arbetsgivaren. Därför är utrymmet för att använda samtycke som rättslig grund mycket begränsat.
Ett verkligt fritt val krävs
Att arbetsgivaren skriver att något är frivilligt räcker inte om arbetstagaren ändå kan uppleva press eller risk för nackdelar. Ett giltigt samtycke förutsätter ett verkligt val och rimliga alternativ. Samtycket ska dessutom kunna återkallas utan negativa följder.
Återkallelse måste fungera i praktiken
Om samtycke är den enda rättsliga grunden och det återkallas ska den fortsatta behandlingen upphöra. Tidigare insamlade uppgifter kan behöva raderas om det inte finns en annan självständig rättslig grund för fortsatt lagring.
När kan samtycke vara möjligt?
IMY beskriver att samtycke endast kan fungera i undantagsfall, exempelvis när arbetstagaren verkligen har ett fritt val och behandlingen inte är knuten till arbetsgivarens maktställning. För normal HR-administration, övervakning eller behandling som krävs av lag bör arbetsgivaren i stället identifiera den rättsliga grund som faktiskt gäller.
Källstatus
Rättsläget kontrollerades den 26 augusti 2026 mot GDPR och IMY:s aktuella vägledning om rättslig grund i arbetslivet.