Skuldebrev i utländsk valuta: vilket belopp ska betalas?
7 § skuldebrevslagen innehåller regler för skulder i valuta som inte är gångbar på betalningsorten och särskilda regler vid dröjsmål och kursfall.
Valutan bör anges uttryckligt
Internationella lån och andra fordringar kan vara denominerade i euro, dollar eller annan valuta. Om skuldebrevet ska betalas i ett myntslag som inte är gångbart på betalningsorten innehåller 7 § skuldebrevslagen en utfyllande regel.
Betalning kan som utgångspunkt ske i lokal valuta
Om inget annat har avtalats får skulden enligt 7 § betalas i betalningsortens mynt efter värdet på betalningsdagen. Parterna kan alltså minska osäkerheten genom att uttryckligen avtala om vilken valuta som faktiskt måste användas och vilken kursmekanism som ska gälla.
Dröjsmål och kursfall
Om skuldebrevet inte betalas i rätt tid och kursen för den utländska valutan därefter faller innehåller 7 § en särskild skyddsregel för borgenären. Borgenären kan under lagens förutsättningar kräva betalning i lokal valuta efter kursen den dag då betalningen skulle ha skett. Bestämmelsen justerar samtidigt för omständigheter som visar en annan faktisk skada eller att borgenären inte lidit någon skada av kursfallet.
Vissa hinder behandlas särskilt
Lagen tar också upp dröjsmål som beror på borgenären, lagbud, avbrott i allmän samfärdsel eller liknande oöverstigligt hinder som gäldenären inte borde ha räknat med när skuldebrevet utfärdades. Då gäller den grundläggande betalningsdagsregeln i första stycket.
Praktisk valutaklausul
För större gränsöverskridande skulder bör avtalet ange valuta, bankkonto, eventuell rätt att betala i annan valuta, vilken växelkurs eller referenskälla som ska användas, vilken tidpunkt kursen bestäms på och vem som bär bank- och växlingskostnader. Skuldebrevslagens regel ersätter inte behovet av att kontrollera eventuella andra avtals-, sanktions- eller betalningsregler.