Vad är ett skuldebrev enligt svensk rätt?
Skuldebrevslagen reglerar skriftliga skuldutfästelser och skiljer mellan enkla och löpande skuldebrev. Här är grunderna och vad som bör dokumenteras.
Ett skriftligt löfte om en skuld
Skuldebrevslagen bygger på att den som utfärdar ett skuldebrev ansvarar för sin förskrivning. Ett skuldebrev används typiskt för att dokumentera en penningfordran: vem som är gäldenär, vem som är borgenär och vad som ska betalas. Lagen är gammal till språkformen men fortfarande central för svenska fordringar.
Skuldebrevet ersätter inte alltid den bakomliggande relationen
1 § innebär inte att gäldenären automatiskt förlorar alla invändningar bara för att ett skuldebrev har skrivits. Om inte annat får anses avtalat kan gäldenären fortfarande göra invändningar som hör till det rättsförhållande som ledde till att handlingen utfärdades. Vilka invändningar som kan göras mot en senare innehavare beror dessutom på om skuldebrevet är enkelt eller löpande.
Enkelt eller löpande skuldebrev
Lagen skiljer mellan löpande skuldebrev och enkla skuldebrev. Ett löpande skuldebrev är enligt 11 § ställt till innehavaren eller till viss man eller order. Ett enkelt skuldebrev är enligt 26 § ställt till en viss person. Skillnaden påverkar bland annat överlåtelse, invändningar och vilket skydd en ny borgenär kan få.
Vad bör stå i handlingen?
Även när lagen inte föreskriver en standardblankett minskar tydlig dokumentation risken för tvist. Ange parterna, kapitalbelopp, valuta, eventuell ränta, förfallodag eller betalningsplan, betalningssätt och vad som gäller vid förtida betalning. Om skulden har säkerhet eller flera gäldenärer bör även det beskrivas tydligt.
Skuldebrev är inte samma sak som indrivning
En giltig fordran och ett skuldebrev innebär inte att borgenären får använda vilka indrivningsåtgärder som helst. Vid obetald skuld kan även räntelag, preskriptionsregler, inkassoregler och regler om betalningsföreläggande bli relevanta. Bedöm därför både själva fordringen och hur den får drivas in.