Trakasserier på arbetsplatsen: arbetsgivarens utredningsskyldighet
När arbetsgivaren får kännedom om uppgivna trakasserier eller sexuella trakasserier i samband med arbetet ska omständigheterna utredas och skäliga förebyggande åtgärder vidtas.
Utredningsskyldigheten börjar när arbetsgivaren får kännedom
Enligt 2 kap. 3 § diskrimineringslagen ska en arbetsgivare som får kännedom om att en arbetstagare anser sig ha blivit utsatt för trakasserier eller sexuella trakasserier i samband med arbetet utreda omständigheterna. Om utredningen visar behov ska arbetsgivaren också vidta de åtgärder som skäligen kan krävas för att förhindra trakasserier i framtiden.
Skyldigheten gäller när den påstådda behandlingen kommer från någon som utför arbete eller fullgör praktik hos arbetsgivaren. Den gäller också i förhållande till praktikanter och inhyrd eller inlånad arbetskraft som utsätts.
Trakasserier och sexuella trakasserier har olika definitioner
Trakasserier enligt 1 kap. 4 § är ett uppträdande som kränker någons värdighet och har samband med en diskrimineringsgrund. Sexuella trakasserier är ett uppträdande av sexuell natur som kränker någons värdighet och kräver inte att beteendet kopplas till någon ytterligare diskrimineringsgrund.
Utredningen måste vara verklig och åtgärdsinriktad
Lagen anger inte en enda obligatorisk utredningsmetod, men arbetsgivaren behöver skaffa sig ett tillräckligt underlag för att kunna bedöma vad som hänt och om förebyggande åtgärder krävs. Det kan innebära att tala med den utsatta, den utpekade och relevanta vittnen samt säkra relevant dokumentation.
Arbetsgivaren bör agera utan onödigt dröjsmål, hantera uppgifterna med omsorg och vidta proportionerliga åtgärder för att förhindra fortsatta trakasserier. Om arbetsgivaren inte uppfyller sin lagstadgade utrednings- och åtgärdsskyldighet kan diskrimineringsersättning bli aktuell enligt 5 kap. 1 §.