Visselblåsarskydd: repressalier, sanningskrav och extern rapportering
Visselblåsarlagen förbjuder hindrande åtgärder och repressalier när lagens villkor är uppfyllda. Skyddet beror bland annat på allmänintresse, rimlig sanningsuppfattning och rapporteringsväg.
Lagen skyddar rapportering om missförhållanden av allmänintresse
Lagen (2021:890) gäller enligt 1 kap. 2 § rapportering i ett arbetsrelaterat sammanhang om missförhållanden som det finns ett allmänintresse av att de kommer fram, samt vissa överträdelser inom EU-rättens visselblåsardirektiv. Den är därför inte en allmän kanal för varje personlig missnöjesfråga i ett anställningsförhållande.
Skyddet omfattar fler än anställda. Lagens definitioner tar bland annat sikte på arbetstagare, arbetssökande, volontärer, praktikanter, personer som arbetar under verksamhetsutövarens kontroll och ledning, egenföretagare, vissa bolagsfunktionärer och aktiva aktieägare samt tidigare personer i dessa kategorier när informationen erhållits genom verksamheten.
Rapportören måste ha skälig anledning att tro att uppgifterna är sanna
Enligt 4 kap. 3 § gäller skyddet om den rapporterande personen vid rapporteringen hade skälig anledning att anta att informationen om missförhållandet var sann. Lagen kräver alltså inte att rapportören slutligt bevisar missförhållandet, men skyddet bygger inte på medvetet grundlösa uppgifter.
Repressalier och hindrande åtgärder är förbjudna
3 kap. 1 § förbjuder verksamhetsutövaren att hindra eller försöka hindra rapportering och att på grund av rapporteringen vidta repressalier mot rapportören. Skyddet omfattar även vissa personer som hjälper rapportören, personer med koppling till rapportören och juridiska personer som rapportören har viss koppling till. Överträdelse kan enligt 3 kap. 4 § medföra skadestånd för både ekonomisk förlust och kränkning.
Intern, extern och offentlig rapportering har olika villkor
Skyddet gäller vid intern rapportering genom lagens kanaler och vid rapportering till behörig myndighet genom externa kanaler. Annan extern rapportering och offentliggörande kan också skyddas, men då gäller särskilda villkor i 4 kap. 7 och 9 §§, exempelvis tidigare rapportering utan skälig uppföljning eller särskilda risk- och faresituationer.
Den som överväger att offentliggöra information bör därför kontrollera den aktuella rapporteringsvägen noggrant. Ansvarsfriheten i lagen ger inte någon generell rätt att begå brott eller lämna ut handlingar i strid med andra regler.